Det är något magiskt med solnedgången i bro. Tiden då dag och natt möter varandra i en tyst och hederlig sermoni. Dagens aktiviteter och stressade människor byts ut till harmoni bland djur och natur. Solen kysser asfalten och dom gröna skogarna ett sista farväl tills morgondagens gryning. Barnen känner de avsvalnade vindarna mot oskyldiga kinder, barnen som inte ännu hunnit uppleva nattens mörker. Solnedgången är magisk på sitt eget sätt, den ger oss alla en sista chans att verkligen se på världen så som den borde bli sedd. Allt är i guld, hela världen är guldklädd och det är så vi ska minnas, så vi ska leva. 

Här är min fina fisk Gört, han tycker om röda mygg och sin hona Märi :) mer om Märi i ett annat inlägg, puss!